Don't leave me this way

Nu sitter Anton på ett plan till Bulgarien och jag är en aning orolig. Om han klarar sig så lindrigt undan med att bara bli våldtagen blir jag lättad. Han kan ju bli mördad! Bulgarien verkar livsfarligt numera. Han ringde från Arlanda igår natt. Arlanda. Som jag älskar det stället. Det är som sagt min favoritplats på jorden.

Alltid när man är på Arlanda känns livet lätt. Antingen är man glad att få åka iväg, eller så är man hemkommen och tycker det är skönt det också. Fullproppad med intryck från ett annat land. Det finns så mycket jag älskar där. Titta på alla människor som är på väg någonstans, att gissa vart de ska åka. Gå in på Pressbyrån och köpa kaffe +bulle =15 kr eller liknande. Taxfree med lyxiga parfymer och stora chokladkartonger. Kändisspotting. Flygvärdinnornas slampiga outfits och höga klackar som ljuder när de går. Jag kan fortsätta listan en evighet. You just gotta love it. 

 
 Kändis (Carola) + pressbyråns fagra fasad i bakgrunden. Kan det bli bättre?

 På väg till Paris. Love, love, love.

 Anna och jag på väg till Rumänien. Kl: 04.15. Sjukt trötta, men det var det värt.

Underbara Angelica

Ibland undrar jag om allt handlar om slumpen eller inte, som jag vanligtvis tror på. Igår kändes det nämligen inte som det.

Jag hade fått hem papper från Vägverket som jag skulle fylla i om nytt körkort. Ett nytt foto behövdes till och med vilket jag inte blev glad över, jag var ju nöjd med mitt. Så jag klistrade dit ett kort och skrev en ny namnteckning. Sedan satt jag vid datorn hela morgonen och jäklades med Internetbanken. Det funkade inte att betala och jag fick ge upp. Jag gick in på banken i stan och tänkte betala och kom då på att jag hade glömt koden hemma. Fasiken vad klantig jag är tänkte jag. Jag skickade iväg kortet och namnteckningen ändå. Betalningen kunde man ta senare. När betalningen väl kommit in skulle körkortet tillverkas.

Senare på dagen får jag ett samtal från mamma. Ett brev har kommit till mig och det känns som ett körkort inuti säger hon. Hon får öppna det och DET ÄR MITT KÖRKORT! Jag blev så underbart glad. En lapp var också med. "Hej Carolina. Hittade ditt körkort i fredags bredvid en bankomat i Sundsvall. Hoppas det kommer rätt nu. MVH Angelica."


Åhh vad glad jag blir! Synd att hon inte lämnade nummer eller adress. Jag ska i alla fall sätta in dagens klapp, det är det minsta jag kan göra som tack. Jag blir så himla glad bara över handlingen. Ta sig tid att posta det och skriva en lapp till. Undra egentligen varför hon inte bara lämnade det till polisen? Men men, nu är det i min ägo igen och jag är jätteglad. Inse att om betalningen hade gått igenom den morgonen hade jag knappast fått tillbaka pengarna. Det hade känts så typiskt.

 Ungefär så här grinfärdigt glad är jag! =D

Övergiven

Familjen har dissat mig, övergivit mig, lämnat mig vind för våg, hux flux ska de åka iväg. De har allltså övergivit mig för staden Göteborg. Åh vad jag älskar den staden. Jag ska nog bo där en vacker dag. Just nu har de säkert stannat någonstans efter vägen för att ta en glasspaus. Sedan måste de sitta och svettas i otaliga timmar, hah! Eller nej just det, de har Harrys bil med luftkonditionering. När mamma berättade att de skulle åka utbrast jag desperat: Vaaa!? Men ni kommer väl hem innan söndag?
Mamma: Vadårå? Kommer du inte överelva utan oss så länge?
Jag: Men gud! Jag behöver ju verkligen bilen då!!

Jaja, det finns fördelar med att vara ensam hemma också.

Detta ska jag göra:
1. Äta upp allt gott vi har, speciellt glasspaketen som jag spanat in. Jag ska skylla på att någon gjorde inbrott och att det var en hemsk upplevelse där jag upptäckte dem precis när de skulle till att stjäla de mer värdefulla sakerna. När de såg mig sprang de i all världens fart och fick alltså inte med sig mer än glassen och bullarna.
2. Dansa hejvilt nere i vardagsrummet till MTV och sjunga det högsta jag kan. Klädsel: Pyjamas.
3. Ha ett vilt raveparty där bara mina farligaste polare får komma. Vi ska trasha huset helt och skylla på att Magnus tog hit sina kompisar en kväll.

4. Jag ska nu börja det hela med att spela låten Känn ingen sorg för mig Göteborg jättehögt och gråta en skvätt över att jag inte också är med.

  

De här bilderna är tagna i Göteborg. Kolla vad extremt rolig såghajen ser ut underifrån. Som ett spöke.


I've got your eyes

Igår var min kropp och knopp tärda. Då kändes det ack så underbart att få duscha, använda min nya peelingkräm som luktar aprikos och sedan smörja in mig med kroppssmöret som luktar mango och papaya. Jag kände mig som en frukt hela jag och det var en trevlig känsla. Nu har lukten av någon konstig anledning bytts ut mot en mer lök-och-dressing-osande doft. Jag måste gå och fruktboosta.

Annars är mina nuvarande projekt följande:
1. Sluta säga fan. Alternativt dra ner på fan-användandet om det blir ett för svårt projekt. Alternativt be frivillig vän att ge mig någon form av bestraffning (elstöt?) varje gång jag använder ordet. Om jag nu verkligen vill lyckas.
2. Sluta säga typ, liksom och kanske framförallt ba. Nu när jag är vuxen måste jag ju fanimej prata som en också.
3. Se något positivt i allt. Hey, jag tappade bort mitt körkort, men jag är inte av med mitt körkort. Hur bra som helst! Och hey nr 2, jag har betalat mer pengar för andra klantigheter.


Vad hände egentligen?

Ojoj nu har jag klantat till det. Gårdagens utgång hade små ljuspunkter, men över lag var det ganska misslyckat. Mitt körkort försvann ju på något mystiskt sätt. Helveteskiiiit. Ingen av oss vet riktigt hur det gick till, men borta är det än. Tappade jag det? Snodde någon det? Jag vet bara att någonstans mellan O'learys och Coppers försvann det. När vi skulle in på Svenssons var det helt borta och jag fick ju panik. Känns ju en aaaning onödigt och helvetigt. Efter det var jag inte på humör för något, men vi var en stund på Coppers ändå. Hanna är ju i alla fall en härlig tös, kul att vi träffade henne.

Nu måste jag fixa ett nytt. ORKA?!

Jag skulle bara uppdatera här lite snabbt. Var tvungen att svika Anton och Joanna ikväll eftersom jag knappt är vaken. Somnade väl kanske vid halv 4 i morse, och vaknade klarvaken vid halv 7. Hur skumt som helst. Men tröttheten tog ut sin rätt på mig under dagen. Tvingade upp Anton imorse och då började han minsann tjura karln. Varför kan inte alla vara morgonpigga som jag? =) Imorrn blir det också jobb.

Nu blev jag i alla fall lite gladare eftersom Linus nyss fylleringde mig och snackade en massa trams. Den där tramsiga pojken!

Jag kan vara lite smått pinsam

Igår var jag lite klantig. Det brukar ju hända någon gång ibland sådär. Jag skulle ringa till studievägledningen på Mälardalens högskola och en röst svarar jättesnabbt:
- Mälardalens högskola, söker du studievägledning? Just nu är det många som ringer så försök igen om en stund.
....Tystnad....Är på väg att lägga på.
Rösten: Jaa hallllååååå??
Jag: Jahaaa! Oj! Jag trodde du var en dataröst.
Rösten: Hahhahahhaa, nej.
Jag: Ehhhh hejdårå.

Åh typiskt. Men vaddå, hon lät ju verkligen som en telefonsvarare. Men jag hade tydligen kommit till växeln.

Aja, idag ska vi ut och ränna på krogen eller liknande.


Konsumera mera

Åh så härligt att ha inhandlat en hel del saker. Egentligen skulle det bli Birsta med Anton och Joanna, men vi får ta det någon dag då vi inte behöver stressa. Harry skulle på Biltema så då smet jag med för att kolla en snabbis på mobilerna jag vill ha. När jag hade hittat en var den såklart slut, så jag måste dit igen. Eller om jag bara ska beställa på Internet? Jag vet inte.

Istället för en mobil köpte jag ett USB-minne på 4 GB (som jag ska lagra mina bilder på ifall datorn skiter ner sig, som den kan få lust med ibland), body butter, 2 andra hudlotions, en deo, en peelingkräm, omega 3-tabletter och 2 paket tuggummi. Det kan ha varit något mer också som jag kanske glömt. Ni ser där, när jag börjar går det vilt till.

Just ja en Drakenglass á la 3 kulor också. Herrguuuuud så mycket glass det var. En kula var ungefär som 3 i vanliga fall kändes det som. Jag valde i alla fall rödvinbär, äpple/kanel och någon italiensk chokladsmak. Jag var ju tvungen att prova några udda smaker och alla var såååå goda.

Åh Primark

Jag, Joanna och Anton har nu sett filmen Zodiac. I början trodde jag starkt på den. Efter ett tag blev den tråkig och sedan äääääännu trååååkigare. Den var ju inte dålig, bara....ja, långtråkig. Vi misstänkte till slut alla som möjliga mördare, till och med en städare som man fick se i ungerfär 1 sekund. Det var inte han.

Idag när jag var inne på H&M så tänkte jag på hur nice det skulle vara att ha en Primark-affär här. En lika stor en som den här i Hammersmith (London). Där kunde man hitta allt möjligt coolt och det var oftast billigt + bra kvalité. Det är nästan så att det är värt att åka till London bara för Primark. Det ska jag göra nån helg framöver. (Troligtvis låångt framöver). Jag ska ha med mig en tom resväska och bara shoppa järnet.




Just nu på jakt efter: Lägenhet, mobil +mp3
                                    

Darling

Igår såg jag och Anton en konstig film. Darling hette den. Den var ju underhållande i alla fall, haha. Mer oengagerad karaktär får man ju leta efter.

Nu ska jag åka in och jobba om ett tag. Eller jag ska gå på stan en sväng innan. Nu har vi fått schemat för hela 3 veckor, wooooooow. Det är redan mitten av juli nu, herregud vad tiden går fort. På många sätt längtar jag tills sommaren är över, men jag är rädd också.


I feel good, nananana

Jag har varit riktigt hurtig idag. Gått till masterna med mamma, puh det är en bra bit uppför det. Jag har till och med ätit ganska nyttigt. 2 äggmackor, en jordgubbssmoothie, en skinksallad och en massa blåbär och smultron på väg till masterna. Nu till middag blir det nåt grillat och inte alltför nyttigt kanske, men över lag så. ;) Jag har ju varit kakfri i flera dagar nu (för att låta som en nykter alkoholist) eftersom vi inte får äta Subways kakor längre.

Just nu läser jag en bra satirbok. Lycka heter den och det är ingen självhjälpsbok som det låter. Istället handlar den om en snubbe som skriver en självhjälpsbok i alla kategorier, som verkligen fungerar. Och vad som händer med världen när ingen tobak, sprit, modetidningar eller liknande behövs. Det blir mer ett helvete än ett himmelrike. Intressant och roligt. Undra hur den slutar...


Personalfest

Igår hade vi personalfest och jag skulle definitivt kalla den lyckad. Jag jobbar med många roliga typer. Vi var hemma hos Anna och åt god mat först, sedan blev det mest Singstar hela kvällen. Klagar inte. ;) Två indier kom också och förgyllde kvällen med skönsång (eehm, not really). Det var i alla fall trevligt och roligt. Roligast var när virriga Jon gick vilse och kom dit mycket senare än alla andra. Jon: Jaa men nu ser jag ett rött hus! Anna: Ehh Jon, jag bor i ett gult...

Idag hade jag ett åttatimmarspass, men det gick fint det. Var ganska lugnt så. Jag har till och med en ny lukt nu för en gångs skull. Tonfisk. Jag föredrar faktiskt den framför blandningen av lök/dressing/os.

Förvirrad!

Jag blev 5:e reserv på utbildningen i Uppsala och jag kom in i Västerås. Jag är mycket förvirrad och kluven. Om jag får ett ja från Uppsala, vill jag gå där då? Jag sitter och väger fördelar och nackdelar. Kanske inte ens behöver bekymra mig om det (bara 22 platser och troligtvis tackar ingen nej), men jag vet inte om jag kan tacka nej om jag får ett ja. Trots att det känns nånstans att Västerås passar mig väldigt bra. Boendet gör enormt mycket för mig som sagt. Men Uppsala är ändå Uppsala, det känns coolast.

Vill ha besked!

Nyss hemkommen från personalmöte. Slängde mig ner vid datorn för att jag var beredd på ett antagningsbesked. Det har fortfarande inte kommit! Ahhhh vill veta nuuuu. Ett år till på Subway är inte ett tänkbart alternativ. Så kom igen nu och ge mig det viktiga beskedet som kan vara avgörande för min framtid. Att vänta är något jag inte alls är bra på.

Kaosdag

Idag var det en sån där kaosdag igen på jobbet. Känns ju inte alltför ovanligt. Det var folk i massor, vilket är ovanligt för att vara en söndag, men alla skulle väl hem från GF. Köpa bakismat? Kul då att vi var underbemannade plus att en indier hade struntat i att komma till jobbet för att han trodde det skulle bli lugnt. Meissam (eller vad fasen han heter, brodern till The Big boss) kom in och skulle kolla läget och blev snortokig. Jag citerar: "Jag ska fan ha ihjäl den jäveln alltså." Ojoj. Köket var ett bombnedslag gånger tusen, bröden var så gott som slut, kön var oändlig, kakorna var slut, det mesta var det ont om och alla vi var svimfärdiga i hettan = KAOS! Också när man är 5 minuter från att sluta; "Hej jag ska ha 11 mackor. Hela." Haha.

Vi har fortfarande inte fått schemat för veckan, det är ju oförlåtligt dåligt. Jon ringde och sa hur alla jobbar imorgon. Han har väl inte gjort klart resten av veckan än. Jag smygplanerar ett attentat.

Jag är förresten lite knäpp. Alltid när jag slutar för dagen känner jag mig så lycklig och tänker på hur mycket jag tycker om mina kompisar och allt möjligt. Det är som att jag uppskattar allt extra mycket då. Jag känner mig skitglad när bussen svänger in på min väg så jag slipper gå den där kilometern. Jag tycker att regnet är underbart vackert genom bussfönstret. Utsikten likaså. Jag njuter av att komma hem och äta god mat. Jag lyssnar med glädje på mina låtar i mp3:n och känner mig som om jag vore med i en film. Därför tror jag det är rätt bra att plågas ibland. För stunden känns det förjävligt, men efteråt när man klarat sig igenom det kan man uppskatta allt mycket mer. Bara jag som tänker så?

 Som i detta läge. Vi blev stående utanför Gävle i timmar, när vi var på väg hem från Gbg. Vi fick fel på bilen och Harry fick komma ändå från Sundsvall. Aldrig hade jag väl uppskattat en daimstrut så mycket.

Jag säger det inte, men jag tänker det

Idag kämpade jag på jobbet. Alltså verkligen. Jag ansträngde mig som tusan, i några timmar tills jag tog slut. Eftersom det bara var jag och de något nyare tjejerna där blev det jag som fick stå i kassan. Vi sålde en hel del och jag var övertygad om att vi skulle få en bonustimme (alltså en extra timlön om vi säljer över 110 mackor i timmen). Så jag bad Jon kolla. 116 mackor hade vi sålt en timme. Yes! Tänkte jag, men så kommer kommentaren
- Vi har höjt gränsen nu, det är 120 som gäller. Ni är för snabba.

Då hade jag sån lust att räkna upp alla fula ord jag någonsin lärt mig, men jag höll tyst. Egentligen tänkte jag skriva ner alla svordomar här också, men jag tänker dem istället. PIIIIP, PIIIIIP, PIIIIIIIIIIIIIIIIIP, får räcka. Ni får använda er fantasi och tänka ut nåt riktigt fult. Snart kommer väl inte Subway ha några anställda kvar. Ingen klarar av att jobba i över 28 graders värme utan att hinna dricka på några timmar. Nu ska vi inte få någon lunch heller. Aja, blir ett nyttigare liv iaf. Fuck off and die Subway.

The worrying kind

Det var en ganska lugn natt igår när vi jobbade. Lyckliga var vi som i alla fall kunde höra The Ark när de spelade. Idag har det också varit en relativt lugn dag. När jag skulle hem hade jag turen att vakten kände igen mig från Subway så jag fick gå in på området vid Stora scenen. (Jag sa att jag skulle ta den vägen hem. Hur godtrogen var han på en skala? Klart jag inte behövde). Fast han ville bli mutad med en macka. På stora scenen var Martin Stenmarck igång för fullt och jag hade ju ändå en halvtimme innan bussen skulle gå, så då stannade jag där ett tag. I regnet. Martin får mig att tänka på när jag jobbade på Tuna strand. De var galna i honom.

Jag: Jag tycker Martin Stenmarcks nya låt Sjumilakliv har en helt värdelöst text. Seriöst, sämre rim får man leta efter.
Sur arbetskamrat: Va!? Jag tycker faktiskt hans texter säger väldigt mycket. (Kapad!)
Nervös tystnad och onda blickar mot mig.
Jag: Eh...Mummel, njaaae. Men han är ju snygg iaf?
En lite gladare arbetskamrat: Ja som fan!
= Kompisar igen.



Make me smile, if only for a while

Ja herregud var ska jag börja? Ingenstans helst. Ska åka och jobba snart och det är ju bra. Är tyvärr sjukt ledsen/orolig/nere slash allt möjligt nu, men det är ingenting att skriva om här. Så det skiter vi i. =)

Hade en trevlig kväll med Joanna, Andreas och Anton igår. Vi såg en film som hette Rika vänner och folket var som de i London. Tur att jag inte alls ser på pengar på samma sätt numera. Nu kom jag att tänka på att det inte kan vara alltför länge tills man får veta om man kommit in på någon skola eller inte. Vill veta nuuuuuu.

Det är nåt seriöst fel på min tumme, den kommer säkert måsta amputeras! Jag har haft nervryckningar i den sedan igår kväll. Det kan ju aldrig vara friskt?! Hjälp!

Dagens uppgift

Idag är jag ledig, men jag har ett ställe att besöka och det kommer inte att bli roligt. Skriver kanske mer om det senare. Igår hade jag däremot roligt, jag var hos Anton som lyckligtvis överlevt efter Gotlandsvistelsen. Nu har vi äntligen sett Babel också. Den var ganska bra, men vi kom fram till att den också var ganska frustrerande.