Caaarolina

Yes nu sitter jag hemma hos Annika. Ni kanske marker att jag inte har ett svenskt tangentbord. Hon har varit saaa underbart snall! Imorse hade hon dukat fram frukost at mig och hon fixar allt hela tiden. Kanner mig for bortskamd. Vi hade kul igar kvall ocksa. Jag lar henne svenska och hon var riktigt duktig! Later sa kul nar tyskar pratar svenska. Hon har ett svenskt namn ju ocksa, for hennes foraldrar alskar sverige sa mkt. Idag ska jag jobba med Mattias fors siata gangen, buhu. Annu varre blir det imorrn da det blir sista gangen med Lukas!!! :(

Jag far bo hos mina vanner de har sista dagarna. Sa jag behover inte sta ut med psycho-bitchen! Det kanns helt underbart. De har stallt upp hela vagen och jag ar sa tacksam. Sa jag ar i ett nytt hus nu...pa sondag kommer jag hem. =) Sjukt att allt hande sa snabbt. Men jag ser det absolut inte som ett misslyckande. Jag har lart mig massor och haft superkul! Synd att lamna de underbara vannerna och de tva familjerna jag jobbar extra for. Och nej, sjalvklart betalar de inte biljetterna for varken dit- eller hemresan. Surprise! Vilka javla manniskor va. Ska bli sa skont att slippa dem!

Okej vet ni vad...det är inte värt det. De bröt ner den andra au pairen psykiskt. Jag tänker inte utsätta mig för den här familjen mer. Och mamman (bitchen) håller med om att det nog är bäst att jag åker hem. Fy fan vilken människa alltså. Och självklart betalar de inte biljetten varken för hitresan eller hemresan (som de lovat). "Men Carro, det måste du ju förstå! Du har ju misskött ditt jobb och varit enormt otrevlig!" Aaa samma sak med den förra au pairen. Psykstörda människa. Just nu spelar det ingen roll alls...bara jag får komma hem. Bokade nästan första bästa biljetten jag hittade.

Jag kommer på söndag! Hem till riktiga människor.

Jag är för ställd för att ens skriva ner det som hänt. Jag har mailat några personer, men det får vara allt just nu. Jag orkar inte skriva ner det en gång till. Shit jag är verkligen chockad. Jag kommer nog hem snarare än väntat!

Haha jag kommer säkert vara supertjock när jag ska hem! Jag fikar en massa och äter en massa. Och alltid när man ska ge sig ut på utflykt över dagen eller liknande slinker man in på Tesco och väljer och vrakar bland deras alla godsaker. Chokladmuffins är favoriten.

Det blev Nothing Hill i helgen och det var fiint där. En massa vita hus, men marknaden var nästan en besvikelse. Fanns inget roligt att handla där. Annars har jag shoppat loss ska ni veta. ;)

Det går så bra med de nya småttingarna jag passar. De gillar mig och jag har numera 2 nyfunna kärlekar. Lukas och Mattias, mina pluttar. De är såå fina och glada! Var på bio också i Wimbledon, såg Freedom writers med Hilary Swank. Rätt bra, kändes kanske lite orealistisk och en aning klyschig, men den bör ses av yngre tror jag. När jag och min kompis gick och pratade om hur onyttiga vi var hörde vi en enorm bautarap från en gubbe bredvid. "You should have had some beef!" sa han. Ehhh!? Vi skrattade bara, det var så kul.

Det är verkligen nya Wisteria Lane här! Det är så kul att höra mammorna prata. Idag var jag hemma hos Lukas och jag stod och pratade med hans mamma och en annan svensk mamma som bor granne. Bara att lyssna på dem är underhållande. De med sina hårt jobbande män. Fast vårat hus är finare än alla de jag varit in i hittills. Jag hörde att Barnes och Richmond var de allra dyraste områdena. Och vet ni vad? Jag är nästan säker på att jag såg Natascha Bedingfield idag. Inte allt för coolt men...Hade ju kunnat vara Jude Law istället. Det finns en känd studio här där många kändisar spelar in skivor. Så egentligen borde man ha stor chans att få se nån. Hon gick in där iaf i röd klänning och höga klackar. I detta Londonväder! Det måste bara ha varit en kändis...

Jag var också i fina Green park i helgen och spanade efter Jude. Jag har hört att han ska bo där. Han var då minsann inte på plats där när jag kom! Vilken stil av honom...hmmm, taskigt. Parken var skitfin, låg alldeles bredvid Buckinham Palace. Det var en sån där dag då allt kändes på topp! Solen sken och allt var perfekt. Jag hade London Eye i ena ögonvrån och Big Ben i andra och solen bara sken över parken...aah! Annars vet ni ju att allt inte är som det ska här. Jag vill inte bli utnyttjad. Måste våga säga ifrån.

SAKNAR ER!!!

Vad mycket bloggande det blev idag. Jag har nyss varit och träffat min vän Mareike och hennes lilla bebis som hon tar hand om. Hugh heter han och han älskade mig. =D Han log hela tiden och ville hela tiden titta. Jag är sååå kär! Han var världens sötaste lilla bebbe. Kunde inte bestämma hans ögonfärg, men de var så fina. Lillen gjorde mig glad i eländet just nu...Åh min nya pojkvän då. Bara sisådär 20 år yngre nästan. Äh vad gör det!

Japp, huset den här familjen bor i är riktigt snyggt. Snart kommer jag få spendera ytterligare en vecka ensam i huset och veckan efter måste jag åka till familjens lantställe i Sverige. (Längtar inte). Det enda som känns kul är att få kolla på nyhetsmorgon igen - vilken lyx. Och få andas in den svenska luften. Jag uppskattade till och med reklampauserna när jag var tillbaka i Sverige igen sist. Annars är det såå dött där.

Gissa vad familjen Törnberg ska göra då? De ska åka runt i Italien en vecka. Gissa vem som inte får följa med? JAG. GISSA VEM SOM ÄR ARG!? Speciellt när de skrev i ansökan att man fick följa med på deras resor. Jag såg mailadressen till deras förra au-pair på msn-listan, så jag mailade henne. Och hon hade en hel del saker att säga som skrämde mig! Mamman har också gjort om mitt schema så jag tjänar 40 pund mindre i veckan, utan att fråga mig. Tack! Jag har pratat med mina kompisar här och berättat allt som pågår. De tycker jag ska byta familj. För att klara mig ekonomiskt här ska jag börja passa lilla 3-åriga Mattias några timmar på onsdagar. Och en liten bebis som tillhör en annan familj på torsdagar. Mattias passade jag igår, han var så söt och go!

Tur att London är så nice! Fritiden är så bäst. Undra om det blir en tur till Nothing Hill i helgen? Jag saknar er så därhemma, det känns fortfarande konstigt. Som tur är känner jag i alla fall att jag kan ha kul här också. Men jag räknar ändå ner tiden jag har kvar här. Och det kan ju inte vara ett bra tecken. Men så gör jag ofta, tror alltid att gräset är grönare på andra sidan...Och jag vill inte hem och jobba på äldreboende igen. Då är det här bättre tills vidare.