Underbara Angelica
Ibland undrar jag om allt handlar om slumpen eller inte, som jag vanligtvis tror på. Igår kändes det nämligen inte som det.
Jag hade fått hem papper från Vägverket som jag skulle fylla i om nytt körkort. Ett nytt foto behövdes till och med vilket jag inte blev glad över, jag var ju nöjd med mitt. Så jag klistrade dit ett kort och skrev en ny namnteckning. Sedan satt jag vid datorn hela morgonen och jäklades med Internetbanken. Det funkade inte att betala och jag fick ge upp. Jag gick in på banken i stan och tänkte betala och kom då på att jag hade glömt koden hemma. Fasiken vad klantig jag är tänkte jag. Jag skickade iväg kortet och namnteckningen ändå. Betalningen kunde man ta senare. När betalningen väl kommit in skulle körkortet tillverkas.
Senare på dagen får jag ett samtal från mamma. Ett brev har kommit till mig och det känns som ett körkort inuti säger hon. Hon får öppna det och DET ÄR MITT KÖRKORT! Jag blev så underbart glad. En lapp var också med. "Hej Carolina. Hittade ditt körkort i fredags bredvid en bankomat i Sundsvall. Hoppas det kommer rätt nu. MVH Angelica."
Åhh vad glad jag blir! Synd att hon inte lämnade nummer eller adress. Jag ska i alla fall sätta in dagens klapp, det är det minsta jag kan göra som tack. Jag blir så himla glad bara över handlingen. Ta sig tid att posta det och skriva en lapp till. Undra egentligen varför hon inte bara lämnade det till polisen? Men men, nu är det i min ägo igen och jag är jätteglad. Inse att om betalningen hade gått igenom den morgonen hade jag knappast fått tillbaka pengarna. Det hade känts så typiskt.
Ungefär så här grinfärdigt glad är jag! =D
Jag hade fått hem papper från Vägverket som jag skulle fylla i om nytt körkort. Ett nytt foto behövdes till och med vilket jag inte blev glad över, jag var ju nöjd med mitt. Så jag klistrade dit ett kort och skrev en ny namnteckning. Sedan satt jag vid datorn hela morgonen och jäklades med Internetbanken. Det funkade inte att betala och jag fick ge upp. Jag gick in på banken i stan och tänkte betala och kom då på att jag hade glömt koden hemma. Fasiken vad klantig jag är tänkte jag. Jag skickade iväg kortet och namnteckningen ändå. Betalningen kunde man ta senare. När betalningen väl kommit in skulle körkortet tillverkas.
Senare på dagen får jag ett samtal från mamma. Ett brev har kommit till mig och det känns som ett körkort inuti säger hon. Hon får öppna det och DET ÄR MITT KÖRKORT! Jag blev så underbart glad. En lapp var också med. "Hej Carolina. Hittade ditt körkort i fredags bredvid en bankomat i Sundsvall. Hoppas det kommer rätt nu. MVH Angelica."
Åhh vad glad jag blir! Synd att hon inte lämnade nummer eller adress. Jag ska i alla fall sätta in dagens klapp, det är det minsta jag kan göra som tack. Jag blir så himla glad bara över handlingen. Ta sig tid att posta det och skriva en lapp till. Undra egentligen varför hon inte bara lämnade det till polisen? Men men, nu är det i min ägo igen och jag är jätteglad. Inse att om betalningen hade gått igenom den morgonen hade jag knappast fått tillbaka pengarna. Det hade känts så typiskt.
Ungefär så här grinfärdigt glad är jag! =DKommentarer
Postat av: Anton
Oj oj! Ja, ibland har man turen på sin sida alltså! Shit my Britt.
Trackback