The worrying kind

Det var en ganska lugn natt igår när vi jobbade. Lyckliga var vi som i alla fall kunde höra The Ark när de spelade. Idag har det också varit en relativt lugn dag. När jag skulle hem hade jag turen att vakten kände igen mig från Subway så jag fick gå in på området vid Stora scenen. (Jag sa att jag skulle ta den vägen hem. Hur godtrogen var han på en skala? Klart jag inte behövde). Fast han ville bli mutad med en macka. På stora scenen var Martin Stenmarck igång för fullt och jag hade ju ändå en halvtimme innan bussen skulle gå, så då stannade jag där ett tag. I regnet. Martin får mig att tänka på när jag jobbade på Tuna strand. De var galna i honom.

Jag: Jag tycker Martin Stenmarcks nya låt Sjumilakliv har en helt värdelöst text. Seriöst, sämre rim får man leta efter.
Sur arbetskamrat: Va!? Jag tycker faktiskt hans texter säger väldigt mycket. (Kapad!)
Nervös tystnad och onda blickar mot mig.
Jag: Eh...Mummel, njaaae. Men han är ju snygg iaf?
En lite gladare arbetskamrat: Ja som fan!
= Kompisar igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback