Caaarolina

Herregud var ska jag börja? Jag tar det från början kanske. Den dagen jag kom hit ville jag bara lägga mig ner och grina (men jag kunde inte, hade ju ingen säng.) Jag har nog aldrig känt mig så ensam förut. När jag kommer in i korridoren ligger det en massa ölburkar i köket och det är allmänt kaos. Bra start. Hinner bara prata som snabbast med grannarna. Jag vågade mig inte ens ut i köket för att laga mat den där första dagen, jag åt ute. ENSAM.

Samma kväll, rätt sent, kommer mamma och Harry med mina grejor. Allt kändes bara tomt och ensamt när de åkte iväg till hotellet. Nedanför spelades skithög musik och jag bara låg och tittade runt där i mörkret. Rummet kändes ganska litet, men det känns finare nu när jag har mina egna saker framme.

Dagen efter åkte vi och storhandlade. Eller jag handlade, fick betala allt själv. Här ska man tydligen härdas på en gång. Köpte även en ny mobil, yaay, en sony ericsson walkman. Orkade inte vänta på den jag egentligen ville ha, och den här har ju bra mp3 (det jag främst ville ha.)

Nu har jag pratat en massa med grannarna och de bits tydligen inte. Vi har suttit i köket och hängt en massa. Idag var jag på min första föreläsning också. Träffade några härliga tjejer. Det verkar ganska svårt och jag är inte så motiverad än. Jag har verkligen 1000 saker i huvudet, det är så mycket som ska fixas.

Jag SAKNAR er mina vänner så mycket. Det känns mer på allvar här än det gjorde i London. Allvar skrämmer mig. Skriver mer snart.