Kryp i kroppen
Kryp, kryp, kryyyyp vad det kryper i kroppen på mig. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Har gjort allt för att inte öppna de spännande kapitlen om Durkheim, Marx, Weber och grabbarna i gänget. Har vandrat ut till köket 28 gånger för att ta något att äta och jag har käkat upp all min choklad. Har ringt samtal och druckit te. Suttit vid datorn, lyssnat på musik och tänt ljus. Nu har jag snart inget kvar.
Pratade länge med pappa idag faktiskt. Han hade nyss åkt ambulansflyg ner till Göteborg för att han fått en propp i sin nya lever. Så han ska opereras imorrn. Jag blir orolig, men håller det ändå på nåt sätt utanför verkligheten, som jag brukar. Han håller humöret uppe i alla fall, men skämten är inte alls roliga. "Jag vill ha en grön eller blå", sa han. "Vadå en grön eller blå?" undrade jag. "Ja en gravkista om vi inte hörs nåt mer". Ehhh, KUL! Jag började grina.
Pratade länge med pappa idag faktiskt. Han hade nyss åkt ambulansflyg ner till Göteborg för att han fått en propp i sin nya lever. Så han ska opereras imorrn. Jag blir orolig, men håller det ändå på nåt sätt utanför verkligheten, som jag brukar. Han håller humöret uppe i alla fall, men skämten är inte alls roliga. "Jag vill ha en grön eller blå", sa han. "Vadå en grön eller blå?" undrade jag. "Ja en gravkista om vi inte hörs nåt mer". Ehhh, KUL! Jag började grina.
Kommentarer
Trackback