Caaarolina

Jag vill skriva vad som hände igår här för att jag inte orkar ringa runt till alla och berätta. Är alldeles för psykiskt och fysiskt trött för det. Och jag kan inte förklara ordentligt. Det blev/blir ingen Idolfinal, inget jobbande, inga roligheter i helgen. Istället blev det några skräckfyllda timmar på sjukhuset. Ramlade och slog mig så illa och jag kan bara inte fatta hur jag kunde landa på det sättet jag gjorde. Flög nedför en hög kant och det blev som ett magplask fast i asfalten. Det värsta är att ansiktet skadades. Näsan sa kraas och just nu är jag blå/röd mest hela jag. Får gå med nån slags skena tills på fredag, så inte näsan blir sned. Jag är glad att  jag lever. "Herreeguud" var det enda mamma kunde få fram. Den enda jag har ringt.

Nu kanske det låter jätteilla, men jag mår efter omständigheterna bra. Proppar ju i mig värktabletter var 6:e timme. Jag som är rädd för alvedontabletter och liknande känner mig nu som en knarkare. Men jag vet att jag kommer klara mig igenom det här, precis som allt annat. Positivt tänkande. Sjuksköterskorna var så gulliga och det var himla tur att jag ramlade där många bilar kör förbi, det var ju en som stannade och skjutsade mig i ilfart till sjukan. Frågan är hur det hade gått annars. Är mest orolig över att de i korridoren ska bli rädda när de ser mig. Skolan är borträknad den närmsta veckan. Tyyypiskt!! Vet inte vad jag ska säga mer, det känns för overkligt det här.