Breath in...breath out

Nyss hemkommen från jobbet. Jag försökte vara positiv och glad hela dagen, men till slut gick det inte längre. Jag var trots allt själv i flera timmar och det är Drakbåtsfestivalen = massor av folk! Förstår mig som vanligt inte på hur chefen tänker. (Om han nu tänker, det är frågan). Till slut var jag så nära till tårarna att jag fick vända mig bort en stund, andas och tänka på något roligt. Som engelsmännen som kom in tidigare under dagen och sjöng i kör:

You're way too beautiful girl
That's why it'll never work
You'll have me suicidal, suicidal
When you say it's over
Damn all these beautiful girls
They only wanna do your dirt
They'll have you suicidal, suicidal
When they say it's over

Väl hemma så brast det.

Nu vill jag bara sova. Åkte in till stan vid 10.25 imorse och tog 21.15-bussen hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback