Caaarolina

Usch jag ryser fortfarande. Jag kände såklart inte ens Heath Ledger, men jag tänker på hans familj, hans lilla dotter. Så himla onödigt!! Samtidgt funderar jag på vems tur det är härnäst i sjuka Hollywood. Vem är nästa unge att bli föräldralös? Det har fasen gått allt för långt. Vem har/håller inte på med droger?

När jag var yngre ville jag som så många andra bli kändis. Nu skulle jag nog inte kunna tänka mig något värre. Man kan inte helt tänka sig in i deras vardag. Hur det verkligen känns att bli jagad/bevakad vartenda steg man tar. Man kan bara undra vilken normal människa utan alltför stort bekräftelsebehov och behov av att synas som inte skulle bli galen och paranoid av det. 

Mångas dröm är nog bara att hålla på med det de älskar, spela teater, sjunga osv. Inte synas i första hand. Att ha kändisskap i sig som mål är så tragiskt att det inte finns och då mår man nog inte så bra. Men ändå så kan det komma som en följd av att man gör det man älskar. Och det är ju bara vanliga människor i grund och botten som råkar ut för den här sjuka hetsjakten, klart att de inte pallar hur mycket som helst.

Därför oroar jag mig för att Britney, Amy Winehouse mfl till slut bara ger upp. Lämnar människor efter sig som älskar dem.

  

Nu är jag igång minsann. Har dammsugit som en galning, verkligen i alla skrymslen och vrår. Till och med på tangentbordet, men då åkte 7:ans tangent av och försvann ner i påsen! Schhhlööörp sa det. Så det var bara att börja gräva.

Har nyss köpt ett träningskort på Friskis också - endast 800 jävla spänn, hehe. Räcker i alla fall den här terminen. Allt ingår inte ens i det, inte gymet. Men vad ska jag där och göra? Vara ineffektiv på nån maskin och spana på svettiga män? Njäe. Så nu sitter jag och kollar lediga pass. Men allt verkar ju vara fullbokat!? What to do?

Joanna, glädjande nyheter. Jag tror det går...med hjälp av min knepiga lösning. Väldigt knepiga, men jag är tjurskallarnas tjurskalle. Har jag fått för mig något så ska det bli så - helst på en gång. Ibland gör jag för impulsiva beslut, men nu har jag funderat nätterna igenom. Till och med gjort en plus och minus-lista som du sa.

Dags att börja träna flera gånger i veckan nu då. Fast erkänner att det vore lite charmigt att se ut så här...

Jag blir inte klok på den här staden. Kan inte bestämma mig för om jag tycker om den eller inte. Jag tror det lutar åt inte. Har inget med människorna i den att göra. Jag och min granne kom fram till att staden känns opersonlig.

Kanske har det lite att göra med att jag håller på bli tokig av att bo i korridor också. Visst jag har jättesnälla grannar, handlar inte om det. Jag är less på att alltid höra nåns kassa musik och att köket alltid ser vidrigt ut. Sopor som ingen går ut med. Jag vill ha ett eget kök där jag kan röra mig fritt. Känns som att det skulle bli lite mer spännande mat då.

Ja...2 ½ år till är ju inte alltför mycket. Om jag nu blir kvar här så länge vill säga.

Okej jag är utskrattad. Totalt dissad. Hånad...Och jag förstår dem!
Idag skulle jag äta våfflor till middag. Men tror ni att man har sån lyx som ett våffeljärn i en studentkorridor? Nej, nej. Därför fick stekpannan duga.

Synd bara att det inte alls gick som jag tänkt mig med det. Alla våfflor blev skumma smethögar. I botten blev det en stor bränd kant som jag garnerade tallriken med. Jag kunde i alla fall glädja Dan och Tony, som fick skratta lite. Eller mycket. Jordgubbarna var i alla fall goda! Alltid nåt.



Mmmmmm frasvåfflor! Ser ni tjusigaste uppläggningen à la mästerkock då?

Här har vi sötnosen och jag hos farmor när vi skulle fixa våra hår. Jesper skulle göra slingor precis som Matilda och var så himla nervös hela tiden. Han frågade hur mycket det kostade egentligen och farmor sa ungefär 7000kr på skämt. Men det fattade ju inte lilla Blondie så chockat sa han "Åh...herregud". Söt men korkad.