Don't leave me this way
Alltid när man är på Arlanda känns livet lätt. Antingen är man glad att få åka iväg, eller så är man hemkommen och tycker det är skönt det också. Fullproppad med intryck från ett annat land. Det finns så mycket jag älskar där. Titta på alla människor som är på väg någonstans, att gissa vart de ska åka. Gå in på Pressbyrån och köpa kaffe +bulle =15 kr eller liknande. Taxfree med lyxiga parfymer och stora chokladkartonger. Kändisspotting. Flygvärdinnornas slampiga outfits och höga klackar som ljuder när de går. Jag kan fortsätta listan en evighet. You just gotta love it.



Underbara Angelica
Jag hade fått hem papper från Vägverket som jag skulle fylla i om nytt körkort. Ett nytt foto behövdes till och med vilket jag inte blev glad över, jag var ju nöjd med mitt. Så jag klistrade dit ett kort och skrev en ny namnteckning. Sedan satt jag vid datorn hela morgonen och jäklades med Internetbanken. Det funkade inte att betala och jag fick ge upp. Jag gick in på banken i stan och tänkte betala och kom då på att jag hade glömt koden hemma. Fasiken vad klantig jag är tänkte jag. Jag skickade iväg kortet och namnteckningen ändå. Betalningen kunde man ta senare. När betalningen väl kommit in skulle körkortet tillverkas.
Senare på dagen får jag ett samtal från mamma. Ett brev har kommit till mig och det känns som ett körkort inuti säger hon. Hon får öppna det och DET ÄR MITT KÖRKORT! Jag blev så underbart glad. En lapp var också med. "Hej Carolina. Hittade ditt körkort i fredags bredvid en bankomat i Sundsvall. Hoppas det kommer rätt nu. MVH Angelica."
Åhh vad glad jag blir! Synd att hon inte lämnade nummer eller adress. Jag ska i alla fall sätta in dagens klapp, det är det minsta jag kan göra som tack. Jag blir så himla glad bara över handlingen. Ta sig tid att posta det och skriva en lapp till. Undra egentligen varför hon inte bara lämnade det till polisen? Men men, nu är det i min ägo igen och jag är jätteglad. Inse att om betalningen hade gått igenom den morgonen hade jag knappast fått tillbaka pengarna. Det hade känts så typiskt.

Övergiven
Familjen har dissat mig, övergivit mig, lämnat mig vind för våg, hux flux ska de åka iväg. De har allltså övergivit mig för staden Göteborg. Åh vad jag älskar den staden. Jag ska nog bo där en vacker dag. Just nu har de säkert stannat någonstans efter vägen för att ta en glasspaus. Sedan måste de sitta och svettas i otaliga timmar, hah! Eller nej just det, de har Harrys bil med luftkonditionering. När mamma berättade att de skulle åka utbrast jag desperat: Vaaa!? Men ni kommer väl hem innan söndag?
Mamma: Vadårå? Kommer du inte överelva utan oss så länge?
Jag: Men gud! Jag behöver ju verkligen bilen då!!
Jaja, det finns fördelar med att vara ensam hemma också.
Detta ska jag göra:
1. Äta upp allt gott vi har, speciellt glasspaketen som jag spanat in. Jag ska skylla på att någon gjorde inbrott och att det var en hemsk upplevelse där jag upptäckte dem precis när de skulle till att stjäla de mer värdefulla sakerna. När de såg mig sprang de i all världens fart och fick alltså inte med sig mer än glassen och bullarna.
2. Dansa hejvilt nere i vardagsrummet till MTV och sjunga det högsta jag kan. Klädsel: Pyjamas.
3. Ha ett vilt raveparty där bara mina farligaste polare får komma. Vi ska trasha huset helt och skylla på att Magnus tog hit sina kompisar en kväll.
4. Jag ska nu börja det hela med att spela låten Känn ingen sorg för mig Göteborg jättehögt och gråta en skvätt över att jag inte också är med.
De här bilderna är tagna i Göteborg. Kolla vad extremt rolig såghajen ser ut underifrån. Som ett spöke.
I've got your eyes
Igår var min kropp och knopp tärda. Då kändes det ack så underbart att få duscha, använda min nya peelingkräm som luktar aprikos och sedan smörja in mig med kroppssmöret som luktar mango och papaya. Jag kände mig som en frukt hela jag och det var en trevlig känsla. Nu har lukten av någon konstig anledning bytts ut mot en mer lök-och-dressing-osande doft. Jag måste gå och fruktboosta.
Annars är mina nuvarande projekt följande:
1. Sluta säga fan. Alternativt dra ner på fan-användandet om det blir ett för svårt projekt. Alternativt be frivillig vän att ge mig någon form av bestraffning (elstöt?) varje gång jag använder ordet. Om jag nu verkligen vill lyckas.
2. Sluta säga typ, liksom och kanske framförallt ba. Nu när jag är vuxen måste jag ju fanimej prata som en också.
3. Se något positivt i allt. Hey, jag tappade bort mitt körkort, men jag är inte av med mitt körkort. Hur bra som helst! Och hey nr 2, jag har betalat mer pengar för andra klantigheter.
Vad hände egentligen?
Nu måste jag fixa ett nytt. ORKA?!
Jag skulle bara uppdatera här lite snabbt. Var tvungen att svika Anton och Joanna ikväll eftersom jag knappt är vaken. Somnade väl kanske vid halv 4 i morse, och vaknade klarvaken vid halv 7. Hur skumt som helst. Men tröttheten tog ut sin rätt på mig under dagen. Tvingade upp Anton imorse och då började han minsann tjura karln. Varför kan inte alla vara morgonpigga som jag? =) Imorrn blir det också jobb.
Nu blev jag i alla fall lite gladare eftersom Linus nyss fylleringde mig och snackade en massa trams. Den där tramsiga pojken!
Jag kan vara lite smått pinsam
- Mälardalens högskola, söker du studievägledning? Just nu är det många som ringer så försök igen om en stund.
....Tystnad....Är på väg att lägga på.
Rösten: Jaa hallllååååå??
Jag: Jahaaa! Oj! Jag trodde du var en dataröst.
Rösten: Hahhahahhaa, nej.
Jag: Ehhhh hejdårå.
Åh typiskt. Men vaddå, hon lät ju verkligen som en telefonsvarare. Men jag hade tydligen kommit till växeln.
Aja, idag ska vi ut och ränna på krogen eller liknande.

Konsumera mera
Istället för en mobil köpte jag ett USB-minne på 4 GB (som jag ska lagra mina bilder på ifall datorn skiter ner sig, som den kan få lust med ibland), body butter, 2 andra hudlotions, en deo, en peelingkräm, omega 3-tabletter och 2 paket tuggummi. Det kan ha varit något mer också som jag kanske glömt. Ni ser där, när jag börjar går det vilt till.
Just ja en Drakenglass á la 3 kulor också. Herrguuuuud så mycket glass det var. En kula var ungefär som 3 i vanliga fall kändes det som. Jag valde i alla fall rödvinbär, äpple/kanel och någon italiensk chokladsmak. Jag var ju tvungen att prova några udda smaker och alla var såååå goda.
Åh Primark
Idag när jag var inne på H&M så tänkte jag på hur nice det skulle vara att ha en Primark-affär här. En lika stor en som den här i Hammersmith (London). Där kunde man hitta allt möjligt coolt och det var oftast billigt + bra kvalité. Det är nästan så att det är värt att åka till London bara för Primark. Det ska jag göra nån helg framöver. (Troligtvis låångt framöver). Jag ska ha med mig en tom resväska och bara shoppa järnet.

Just nu på jakt efter: Lägenhet, mobil +mp3
Darling
Nu ska jag åka in och jobba om ett tag. Eller jag ska gå på stan en sväng innan. Nu har vi fått schemat för hela 3 veckor, wooooooow. Det är redan mitten av juli nu, herregud vad tiden går fort. På många sätt längtar jag tills sommaren är över, men jag är rädd också.

I feel good, nananana
Just nu läser jag en bra satirbok. Lycka heter den och det är ingen självhjälpsbok som det låter. Istället handlar den om en snubbe som skriver en självhjälpsbok i alla kategorier, som verkligen fungerar. Och vad som händer med världen när ingen tobak, sprit, modetidningar eller liknande behövs. Det blir mer ett helvete än ett himmelrike. Intressant och roligt. Undra hur den slutar...

Personalfest
Idag hade jag ett åttatimmarspass, men det gick fint det. Var ganska lugnt så. Jag har till och med en ny lukt nu för en gångs skull. Tonfisk. Jag föredrar faktiskt den framför blandningen av lök/dressing/os.
Förvirrad!
Vill ha besked!
Kaosdag
Vi har fortfarande inte fått schemat för veckan, det är ju oförlåtligt dåligt. Jon ringde och sa hur alla jobbar imorgon. Han har väl inte gjort klart resten av veckan än. Jag smygplanerar ett attentat.
Jag är förresten lite knäpp. Alltid när jag slutar för dagen känner jag mig så lycklig och tänker på hur mycket jag tycker om mina kompisar och allt möjligt. Det är som att jag uppskattar allt extra mycket då. Jag känner mig skitglad när bussen svänger in på min väg så jag slipper gå den där kilometern. Jag tycker att regnet är underbart vackert genom bussfönstret. Utsikten likaså. Jag njuter av att komma hem och äta god mat. Jag lyssnar med glädje på mina låtar i mp3:n och känner mig som om jag vore med i en film. Därför tror jag det är rätt bra att plågas ibland. För stunden känns det förjävligt, men efteråt när man klarat sig igenom det kan man uppskatta allt mycket mer. Bara jag som tänker så?

Jag säger det inte, men jag tänker det
- Vi har höjt gränsen nu, det är 120 som gäller. Ni är för snabba.
Då hade jag sån lust att räkna upp alla fula ord jag någonsin lärt mig, men jag höll tyst. Egentligen tänkte jag skriva ner alla svordomar här också, men jag tänker dem istället. PIIIIP, PIIIIIP, PIIIIIIIIIIIIIIIIIP, får räcka. Ni får använda er fantasi och tänka ut nåt riktigt fult. Snart kommer väl inte Subway ha några anställda kvar. Ingen klarar av att jobba i över 28 graders värme utan att hinna dricka på några timmar. Nu ska vi inte få någon lunch heller. Aja, blir ett nyttigare liv iaf. Fuck off and die Subway.
The worrying kind
Jag: Jag tycker Martin Stenmarcks nya låt Sjumilakliv har en helt värdelöst text. Seriöst, sämre rim får man leta efter.
Sur arbetskamrat: Va!? Jag tycker faktiskt hans texter säger väldigt mycket. (Kapad!)
Nervös tystnad och onda blickar mot mig.
Jag: Eh...Mummel, njaaae. Men han är ju snygg iaf?
En lite gladare arbetskamrat: Ja som fan!
= Kompisar igen.
Make me smile, if only for a while
Hade en trevlig kväll med Joanna, Andreas och Anton igår. Vi såg en film som hette Rika vänner och folket var som de i London. Tur att jag inte alls ser på pengar på samma sätt numera. Nu kom jag att tänka på att det inte kan vara alltför länge tills man får veta om man kommit in på någon skola eller inte. Vill veta nuuuuuu.
Det är nåt seriöst fel på min tumme, den kommer säkert måsta amputeras! Jag har haft nervryckningar i den sedan igår kväll. Det kan ju aldrig vara friskt?! Hjälp!
Dagens uppgift
Idag är jag ledig, men jag har ett ställe att besöka och det kommer inte att bli roligt. Skriver kanske mer om det senare. Igår hade jag däremot roligt, jag var hos Anton som lyckligtvis överlevt efter Gotlandsvistelsen. Nu har vi äntligen sett Babel också. Den var ganska bra, men vi kom fram till att den också var ganska frustrerande.